"The Quiet Roar"

Igår gick jag på bio för att se Henrik Hellströms film "The Quiet Roar". Det är svensk och norsk samarbete och hälften av filmen var på engelska och den andra hälften på svenska. 

Jag tycker att filmen var okej. Kamera- och ljudvärk var mycket professionellt och vackert och jag gillade norsk natur väldigt mycket. Men innehållet var ganska dumt och dåligt för esterna, speciellt för äldre männsikor - där var en kvinna som hade haft ett mycket bra liv och inga problem, men hon var ändå depresserad. Depression för att ha depressioon, tror jag.

Men kanske är det så för män att vi måste vara sorgiliga och känna oss ensamma ibland även om vi har allting vi vill ha och inte har någon krig eller svält eller deportering. Till exempel har vi kanske en säker del av glädje och sorg i livet som vi måste uppleva oavsett vad vi gör och har i livet. Det är inte svenskarnas eller unga esters skuld att de/vi vet inte vad är sådana hemska saker och det är ju faktiskt bra. Människorna var ju inte alltid ledsen när det var krig också.

Treiler:

http://2014.poff.ee/est/filmid/programmid-1.p/tridensi-voistlusprogramm/vaikne-moire

Har ni sett den här filmen eller kanske något annat på svenska på PÖFF?

Mariliis

"Ingen stress" -Kap Verde

"Inget roligt!" grät en liten pojke när vi hade en mellanstop på Grand Canaria. Då hade vi flykt i 7 timmar från Stockholm och att komma till Kap Verde öarna måste vi flyga 2 timmar mer. I Kap Verde ingår 10 öarna och de ligger i atlantisk okean, bredvid afrika, nära Senegals kusten. Ön, som vi stannade på, hette Sal. Vi bodde i Santa Maria, det är den största staden i Kap Verde och största delen människorna där är turister.

Sal är känd för sina fina strander och stora vågor, därför är det surfarens mest älskad ö. Mest av ön är öken och det finns nästan inget annat på den. Inga djur, växter eller skog. Först det kände lite konstig att vara nånstans var man kan inte äta nåt frisk. Jag, som älskar fina röda tomater, gröna gurkar osv. måste ha minst en frisk sak varje dag. Men det var inte möjligt alls på den ön. Det var en sak som jag gillade inte om min resa. Nästan allt annat var toppen.

På den första dag när vi kom fram till ön bestämde vi att vi vill segla. Höstsegling med SOV var så himla roligt att vi ville repetera den. Vi hittade en byrå på hamnet var man kunde få information on seglingresor. Det var en väldigt gammal båt som vi fick att åka på men det var en av höjdpunkterna av den resa. Vi fick att se hajar, delfiner, sköldpaddor och många andra intressanta djur och fiskar som bor runt Kap Verde öarna.

En sak som var lite besvärlig var de svarta killar som ville gifta sig med oss vid varje hörn. Det hände minst fem gånger varje dag. I början av resa var det roligt att se hur alla vill ta ett foto med oss men efter 2-3 dagar gick det över gränsen och vi var trötta av den. Deras moto var ''No stress!'' men om de sa det fick våran stressnivå upp som en berg-och-dalbana. Och de negrar fattar ingenting! Mest av dem tyckte att vi kommer från Kina! Vad?!?!

I slutet av resan var vi mycket tacksamma att vi hade sån fantastisk möjlighet att åka till Kap Verde och se livet på helt annat ställe jämfört med Estland.

Ann-Marii och Geitrin