Jag
kan inte säga att jag vet allt om stan, men lagom mycket. Jag känner
till mest om såna „typiska ungdoms affärerna“ som ligger i
gamla stad och/eller nära centralen. I Stockholm finns det ungefär
200 museer och jag vet inte säkert hur många jag besökt men... jag
tror att en fjärdedel kanske.
Jag
är jätte tacksam att ödet var så häftigt! Jag är ingen svensk,
men känner mig verkligen som en ibland. Det var underbart att hjälpa
turisterna mitt i Stockholm och bara prata med (och även om)
svenskar eller icke-svenskar. Det var bra att vara est i Sverige,
därför att på grund av mina kunskaper (jag har ju så många av
dem) kunde jag se, känna & leva livet i ett annat perspektiv. Som troligen alla utbytesstudenter gör. Men jag är speciellast så klart. Jag
var ju inte född heller vuxit upp där så jag var annorlunda.
Jag talar
forfarande finlandsvenska, det kan jag även höra, men det är jävla
(förlåt) kul att vara bättre än svenskar på typ grammatik eller
hur man bygger upp meningar. Troligen är jag skyldig till faktumet
att jag kommer från Estland, pratar estniska, översätter meningar
och ord och är en av de coolaste människor som har nånsin besökt
Sverige. Odiskutabelt.
När
mitt år hade slutat och det var dags att komma tillbaka till
Estland, det hände 3 gånger förresten /skrattar/, kände jag mig
lite överraskad. Så klart, allt var nytt igen, samtidigt gammalt.
Svårt att förklara, man måste leva lite nån annanstans själv att
fatta men... Allt jag önskade att skulle ändras, ändrade inte.
Allt jag hoppade att skulle inte lämna mig, lämnade mig. Osv. Mitt
liv var och är ett litet kaos som förhoppningsvis hittar nåt gott
slut. Aldrig vet.
I
Estland har jag inte gjort så mycket, kan jag säga. Mest av min tid
har spenderat i sommarstugan under solen med bra sällskap, god mat
och dryck. Det är livet, det är jag. Mest på bra humör omkring
sånt. Det är svårt att vänja sig just nu, exakt när jag vet att
jag borde, speciellt innan jag skulle ta studenten. Min „kärlek“
går till estniskt skolsystem (jag älskar dig fortfarande riktigt,
Juta). Systemet är onormalt, inte du.
...Men
du är en del. Hhahaha, hata mig nu, snälla.
Hur
som helst. Efter allt möjligt som har hänt under sommaren, mycket
som kommer inte ihåg eller önskas glömma bort, är jag ändå glad
att vara tillbaka. Även om jag saknar Sverige, vet jag att en vacker
dag ska jag återresa och besöka min lilla Stockholm igen! Kan inte
vänta! YAY!
/ Förlåt, jag är trott och arg. Jag kan inte den här bloggen, jag försökte 9823678236782 gånger med bilderna. Tack för uppmärksamheten. Jag kan visa de i alla fall i nära framtiden.
Sov gott
Mary
Jag hatar ingen, bara du vet. och skolsystemet är sjukt - det håller jag med om.
SvaraRadera